Drakar i Sverige

Olle Nessle

Drakflygning har ingen lång historia i Sverige. De första drakarna anlände antagligen från Kina tillsammans med kryddor, porslin och sidentyger på 1700-talet och betraktades som exotiska leksaker. Det tidigaste omnämnandet av en drake i Sverige som jag har kunnat hitta finns i en dikt av den svenske poeten Frans Michael Franzén (1772-1847).

"Så sväfvar, hur länge? (det var hennes ord)
Min själ mellan himmel och jord."

Han själf, som det ritat, nu kände
En anande skräck vid dess flygt;
Och hastigt tillbaka sig vände,
Då tråden ur handen blef ryckt.
Försvunnet var bladet - ej fanns det igen;
Blek stod han och såg på sin vän.

----

"En bild ur det mänskliga lifvet!"
Utlåter sig fadren härvid.
"Ett blad åt oss alla är gifvet,
Att föra mot stormen i strid.
Med ögat mot höjden, ej släpp det, om än
Du fölle: blott res dig igen."

Under 1800-talet användes drakar i Sverige, som på så många andra ställen för fysikaliska experiment och meterologiska observationer, men var annars inte vanliga ens som leksaker.

Visserligen finns det i Svenska Patentverkets arkiv ritningar på fantasifulla drakkonstruktioner från 18- och 1900-tal, men drakflygning fortsatte att vara en ganska sällsynt aktivitet. Om det byggdes några drakar, så var det "diamonds" av grovt papper med långa svansar som barn i blåsiga delar av landet lekte med på höstar och vårar.

År 1965 gjorde den svenske regissören Bo Widerberg en film med titeln Kärlek 65.
I den utgörs säkert trettio procent av handlingen av människor som bygger och flyger drakar. Samma år arrangerade Konstfackskolan i Stockholm sin första drakfestival som i obruten följd gått av stapeln varje år sedan dess. (Konstfacks drakfest är alltså mer än trettio år gammal och troligen den äldsta i Europa).

Även om drakflygning fortfarande är en förhållandevis sällsynt verksamhet i Sverige så har den blivit vanligare. Det finns numera en organisation som samlar drakentusiaster och ger ut ett periodiskt informationsblad. Drakfestivaler arrangeras numera varje år i flera städer och några svenska drakbyggare har även rönt internationell uppskattning och rest med sina drakar i Asien och Europa för att delta i festivaler.

Styrbara drakar är tillnärmelsevis inte lika populära i Sverige som de är på andra håll. En lina räcker bra för de flesta. De flesta drakbyggare i Sverige är mer intresserade av drakarnas visuella uttrycksmöjligheter och här byggs många experimentella och konstnärligt intressanta skapelser. Detta kan delvis bero på att det är Konstfackskolan i Stockholm som har varit de svenska drakentusiasternas viktigaste mötesplats. Men den svenska konstnären Curt Asker (numera bosatt i Paris och Provence), som under 1970 och 80-talen skapade en serie oehört vackra och unika drakar, har säkert inspirerat många andra till originella skapelser.


Tillbaka till DÖS huvudsida